|
In English Please! |
|
På norska tack! |
Döende kulturfaktorer
av Martinus
De
österländska folken är mycket religiöst och andligt inställda, men helt ointellektuella
Genom de österländska religionerna lär man att meditation är vägen till fullkomlighet.
Man lär att man helst skall släppa alla jordiska band och materiella begär och
önskningar och gå in i ensamheten och uteslutande koncentrera sina tankar på
Gud och de högsta tingen. Att göra denna inställning till det primära i de österländska
folkens kultur har helt format dessa folks livsinställning och uppträdande.
Men det har inte gett dem fullkomligheten. Miljoner människor i Orienten för
en eländig tillvaro med risk att dö av svält, och andra miljoner dör svältdöden,
och man gör nästan ingenting för att hjälpa dem. De österländska folken är mycket
religiöst och andligt inställda, men helt ointellektuella. Bland dessa folk
har det visserligen uppstått åtskilliga mer eller mindre visa män, som allmänheten
sätter högt i ära, men även om dessa visa naturligtvis på många områden varit
gudomliga redskap för de människor bland vilka de levat, har de inte kunnat
frälsa dem eller skapa en solid och fridfull kultur för dem. Med undantag av
världsåterlösarna, som levat i Österlandet, har dessa visa inte haft verkligt
kosmiskt medvetande; de har uppnått en viss färdighet i psykiska eller ockulta
experiment som nu tillhör förgångna utvecklingsstadier.
Den
österländska ointellektuella, andliga inställningen har blivit en flykt från
denna världen
Det primära i de österländska folkens religiösa inställning var alltså att koncentrera
sig så litet som möjligt på det materiella och endast tänka på det andliga,
och även om en sådan inställning kan vara till nytta på sätt och vis, kan den
också, såsom har skett, leda till urspåring, så att människorna stagnerar eller
kommer bort från den väg som leder till de mål som är människornas verkliga
bestämmelse. Denna ointellektuella, andliga inställning har blivit ett slags
vilokudde, en flykt från denna världen. Det primära i tillvaron blev i för hög
grad meditation över andliga frågor och för liten utveckling och övning i att
umgås med sin nästa.
Genom en onaturlig övning i meditation blev många människors andliga inställning
överdimensionerad i förhållande till deras moraliska utvecklingsstadium, de
ville helst leva i ensamhet borta från andra människor. Även om många av dessa
eremiter kan vara trevliga och behagliga människor att tala med, betyder det
inte att de är modeller för det som är mänsklighetens sanna mål. Livet innebär
inte att man skall fly bort från människor till ensamheten och endast tänka
på Gud. Att fly bort från människor är att fly från de erfarenheter och de berikande
upplevelser som samlivet med andra människor med nödvändighet ger.
Den
västliga världens dogmatiska, ointellektuella uppfattning av kristendomen
Denna tendens att gå utanför den verkliga vägen, samlivet med andra människor
och den genom detta samliv möjliggjorda träningen i att göra detta fullkomligt,
har också, om än på ett annat sätt, visat sig i Västerlandet i den kristna världsreligionen.
Här har man trots att Kristus visat exemplet på den fullkomliga människans uppträdande
skapat den vilokudde som heter syndernas förlåtelse och frälsning genom Jesu
blod och nåden. I denna dogmatiska uppfattning av kristendomen är det absolut
inte de goda gärningarna som är målet för människans strävan, här gäller det
blott att komma in i den skara för vilken Kristus låtit sig korsfästas. Enligt
denna dogmatiska kristendom är vi alla födda i synd och har i oss arvsynden
och är redan innan vi är födda bestämda till den eviga förtappelsen, om vi inte
bönfaller Gud om nåd och förlossning genom lammets blod.
Detta är här i Västerlandet den stora vilokudden för de människor vilkas mentalitet
ännu är så ointellektuell på det andliga området att de kan tycka att detta
ideal är gudomligt. Men detta har ingenting med Kristi eget uppträdande att
göra.
Den
enda vägen till en fredens värld är utvecklingen av den sanna livskonsten i
människans medvetande
Dessa högst ointellektuella österländska och västerländska andliga inställningar
har tydligt visat att de inte kan leda mänskligheten till någon verklig världsfred
och till ett tillstånd där livets goda är jämt fördelat bland människorna. Den
enda vägen till en sådan fredens värld är utvecklingen av den sanna livskonsten
i människans medvetande, vilket vill säga utvecklingen av en förmåga att leva
i fullkomlig harmoni med andra väsen i tillvaron. Livets väg är inte en väg
på vilken människorna skall fly från varandra och leva isolerade på ensliga
platser och inte heller en väg där man skall armbåga sig fram på andras bekostnad
samtidigt som man tror att man är frälst, om man bara ber om nåd och syndernas
förlåtelse.
Meditation
och ensamhet är inte de ideal som kan föra mänskligheten fram till fullkomlighet,
fred och lycka
Om man tror att frälsningen ligger i avskildhet från andra människor, får man
inte träning i att lära känna andra människor. Man kommer bort från träningen
av alla de egenskaper i sitt medvetande som skall brukas för att förlåta andra,
tjäna andra och förstå andra. Man får inte alla de dåliga och ofullkomliga naturerna
i sitt sinne väckta genom att vara i ensamhet. Men detta är då blott en fördel,
menar säkert somliga. Nej, ty om man inte får dem väckta, kan man naturligtvis
inte heller få dem övervunna och avlägsnade. En människa kan ju lätt framträda
som en till synes god människa, om hon bor isolerad från andra människor och
man ändå kommer med föda och kläder till henne och ärar och aktar henne som
en helig man. Det är utmärkt att sitta och öva sig i goda tankar, det kan vi
alla ha behov av då och då. Men det är inte tillräckligt att vi tänker på det
goda, vi måste utföra det i praktiken för att det skall få verklig betydelse.
Hur skulle det månne gå för åtskilliga eremiter, om livet plötsligt kastade
dem ut mitt bland människor som baktalade dem, ljög om dem, förföljde dem och
tillfogade dem alla de obehagliga upplevelser man kan råka ut för i den dagliga
tillvaron bland människor? Skulle de då, otränade som de var i att leva under
sådana förhållanden, kunna bevara sin heliga atmosfär? Skulle de inte då gå
under materiellt? Men det är ju det Österns folk har gjort. De har låtit en
ointellektuell, andlig inställning leda dem bort från utveckling i det dagliga,
praktiska, materiella livet, och folken i väst har på denna grundval gjort sig
till deras förtryckare i århundraden. Det har fullt ut visat sig att meditation
och ensamhet inte utgör de ideal som kan föra mänskligheten fram till fullkomlighet,
fred och lycka.
Det
är livets mening att liv skall förena sig med liv genom kärleken
Men Västerlandets syndernas förlåtelse och frälsning genom Jesu blod och nåd
har inte heller förmått ge Västerlandets folk verkligt beskydd eller fred. Otaliga
krig har utkämpats i Kristi namn, präster har välsignat vapnen och bett Gud
om seger, och de verkligt troendes skara har blivit allt mindre, efter hand
som den intellektuella förmågan utvecklats. Västerlandets människor står i dag
utrustade med praktiska, intellektuella egenskaper, utvecklade i kampen för
tillvaron, men just därför har de religiösa dogmerna också förlorat sin betydelse
för dem, och livets värden har för dem huvudsakligen blivit materiella värden.
Det är krig både i öst och i väst. Alla är i krig med alla, och det finns knappt möjlighet längre att fly ut till ensamheten. Själva Tibet, som varit en religiös fålla i årtusenden, blir nu också genom kommunisterna indraget i materialismens sfär.
Vad är det då vi nu blir vittne till? Vi blir vittne till såväl meditationens som syndernas förlåtelses och nådens kapitulation som bärande kulturfaktor. Då är det alltså materialismen och gudlösheten som skall segra? Nej, det blir varken en seger för öst eller för väst, och även om det har visat sig att både Österlandets och Västerlandets ortodoxa trosformer har degenererat och måste duka under för praktisk materialism, kommer denna kulturfaktor ensam att visa sig lika ohållbar som en alltför ensidig och ointellektuell andlig inställning. Det enda som kan hjälpa mänskligheten ut ur det allas krig mot alla som dominerar i världen i dag, är en ingående kunskap om livets fysiska och psykiska lagar. Livet har en enda mening, och det är att liv skall förena sig med liv, och denna förening kan endast ske genom kärleken.
Kärleken
eller den heliga anden skall förvandla världen
Men kärleken är inte blott smekningar och en förening av levande väsens fysiska
kroppar med förökning av släktet som resultat. Kärleken är en kraft som genomtränger
universum, vi känner den också genom uttrycket den heliga anden. Det som de
stora världsåterlösarna har talat om och som Kristus genom sitt exempel visat
människorna är att det är möjligt för den enskilda människan att förena sig
med den gudomliga eller universella kärleken på ett sådant sätt att man i stället
för att fly från livet här i den fysiska världen låter denna kärlek strömma
in i den nämnda världen och förvandla den genom praktiskt uppträdande.
Den
andliga vetenskapen skall bilda grundvalen för en ny världskultur
Men vi har lärt oss att för att man skall kunna orientera sig intellektuellt
i den fysiska världen med dess mångfald av naturlagar, måste man ha en vetenskap
genom vilken man kan lära känna dessa lagar för att i praktiken kunna utveckla
ett liv och ett skapande i överensstämmelse med lagarna. På grund av människornas
efter hand alltmer utvecklade tankeförmåga, som är en andlig kraft, lever dessa
människor lika mycket i en andlig värld, nämligen tankens värld, som i den fysiska.
För att kunna orientera sig i denna andliga värld, som också har en mångfald
lagar, måste människan också ha en vetenskap genom vilken hon kan lära känna
dessa lagar för att kunna uppfylla dem. Det är en sådan hjälpande faktor som
ges människorna genom den moderna andliga vetenskapen, som omsatt i praktiken
av ständigt fler och fler människor i öst som i väst kommer att utgöra grundvalen
för en ny världskultur, vars motto skall vara envar är sin nästa närmast. En
sådan kulturs människor kommer inte att fly ut till ensamheten, även om de ibland
kan tycka om att vara ensamma. De kommer inte heller att försöka tillhöra en
liten skara av frälsta eller utvalda och mena att alla andra är förtappade till
helvetets eviga eld. De kommer att veta att helvete är den värld av krig, hämnd,
hat, bitterhet, missförstånd och självskapade lidanden som människorna sår och
skördar liv efter liv, så länge de inte lever efter den universella lag som
är alla lagars uppfyllelse, nästakärlekslagen. Träningen i att leva efter denna
lag är den enda verkliga vägen till fred i en värld där det bästa i Österlandets
och Västerlandets kultur kan förenas. Då flyr man inte bort från denna världs
jämmerdal i en alltför ensidig meditation på det andliga, och man glömmer inte
heller den andliga verkligheten och dess lagar för allt det som försiggår i
den fysiska världen.
Västerlandets
så kallade kristna människor är själva inte Kristi lärjungar, så länge de inte
försöker leva efter Kristi bud
Många av kristendomens anhängare i väst har genom långa tider haft den uppfattningen
att de skulle draga ut som missionärer och därmed följa Kristi bud: Gå ut och
gör alla folk till mina lärjungar. Och de har därför försökt omvända Österlandets
folk till den dogmatiska kristendomen med tron på syndernas förlåtelse, nåden
och frälsningen genom Jesu blod. De har utan tvivel gjort stor nytta, i synnerhet
genom sina praktiska, intellektuella egenskaper, där de samtidigt verkat som
läkare och lärare. Men så länge kristendomen hos Västerlandets folk endast är
en dogmatisk lära som man skall anta för att bli frälst och inte är ett liv
man försöker leva i enlighet med Kristi bud, är Västerlandets så kallade kristna
människor själva inte Kristi lärjungar som kan skapa en kristen kultur.
Kristi
ord: Om ni har kärlek inbördes, så skall alla därav förstå att ni är mina lärjungar
står till den grad i motsats till de så kallade kristna ländernas kultur att
varje österlänning som börjat utveckla sitt logiska sinne och också är mottaglig
för nya impulser, kommer att säga: Behåll ni bara er kristendom, den ger inte
något gott resultat, men låt oss få er vetenskap och teknik, så att vi själva
kan skapa ett modernt samhälle.
Jordens
alla folk skall välsignas i den säd som Kristus har sått
Västerlandets folk kan få naturens krafter att arbeta åt sig, men de använder
samma krafter till att skapa bomber och andra ödeläggelsemedel, vilka de använder
både mot varandra och mot Österlandets folk. Alla möjliga variationer av krig
och ofred härjar i länderna i väst, så att folken i dessa länder behöver minst
lika mycket bli Kristi lärjungar som folken i öst.
Det som mänskligheten håller på att uppleva såväl i öst som i väst är en gammal kulturs undergång. Den var byggd på religiösa kulturfaktorer som nu är döende. Materialismen som avlöser dem är endast en ny kulturs fosterstadium, en primitiv början till den organiska struktur, omfattande hela jordklotet, som blir ett förverkligande av de gamla profetiorna om en ny himmel och en ny jord och en hjord och en herde. Det kommer att bli en realitet att i den säd som Kristus har sått skall alla folk på jorden välsignas, inte genom att döpas med vatten, inte genom dogmer och sakrament, utan som Kristus också sade genom att döpas i den heliga anden.
Den
kosmiska eller andliga vetenskapen är en vetenskap om såväl fysiska som psykiska
naturlagar
Den heliga anden, som är detsamma som den kosmiska eller andliga vetenskapen,
kommer efter hand att kunna mottagas och förstås av människorna både i öst och
i väst. Inte som en religiös lära som skall antas för att man skall bli frälst,
utan som en vetenskap om såväl fysiska som andliga naturlagar. Genom den andliga
vetenskapen kommer Österlandets människor att lära sig att förena sin andliga
inställning med praktisk och logisk handlingskraft och organisation av den fysiska
världen till gagn för helheten. Och den kommer att lära Västerlandets folk att
kristendom inte är dogmer och ritualer och bön om nåd, men att leva i överensstämmelse
med Kristi uppträdande: att tjäna. Och detta innebär i modern mening att använda
den högt utvecklade skaparförmåga som man efter hand förvärvat, till att skapa
en kultur som i stort och smått baseras på fred och samarbete mellan jordens
människor.
Och
människor i öst som i väst kommer att förstå att om de i sin bön till Försynen
säger: Gud, Fader, Allah eller Brahma, så är det blott olika namn på den Gudom
i vilken vi alla lever, rör oss och är till, vars heliga ande eller gudomliga
medvetande genomtränger hela universum.
Från
ett föredrag på Martinus Institut söndagen den 19 oktober 1952.
Första gången infört i Kosmos nr 17/1971.
Bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen godkänd av Martinus.
Översättning: RN
Publicerad med tillstånd av Martinus Idealfond, Danmark 1999-03-19
Tillbaka till Kundalini
Nätverk & Information
