Bemötande av kritiker

Jag har fått kritik för att jag på mina hemsidor endast tar fram den negativa aspekten av kundalinienergin och att jag bedriver skrämselpropaganda.
Många människor tror och vill fortfarande tro att de inledande positiva effekterna som ofta kommer när man börjar med t.ex. yoga, meditation, andningsövningar, qigong, reiki eller andra konstlade andliga övningar, skall ge dem hälsa, framgång, harmoni, bättre koncentrationsförmåga m.m., och överhuvudtaget ett lyckligare liv. Det är emellertid få som känner till det egentliga syftet med dessa övningar och att de kan leda både till fysisk och psykisk sjukdom.

Jag har privatforskat om fenomenet kundalini i tjugo års tid, på heltid, och jag har jämfört de österländska gamla kundalinihypoteserna med moderna västerländska nytänkares egna erfarenheter av den mäktiga energin. Därtill har jag fått över 500 självupplevares berättelser - från jordens alla hörn - om mötet med denna högsta eld, som kan förtära allt i sin väg, om man förlorar herraväldet över den.

Det min forskning har övertygat mig om är att det är livsfarligt att syssla med gamla österländska konstlade andliga övningar. För det är det de är; gamla rester och fragment från ockulta läror där man har försökt hitta genvägar ut från de jordiska lidandena för att uppnå saligare tillstånd, men som man inte längre har den ursprungliga grundläggande kunskapen om.

Att objuden med hjälp av en "kofot", dvs. med hjälp av konstlade andliga övningar, med våld försöka tränga sig in i "Guds rike" där allt är renhet, helighet och harmoni, är detsamma som att med leriga stövlar försöka klampa in hos någon som har nytvättade golv och har lagt rena mattor på dem. Man får räkna med att få dörren igenslängd i ansiktet! Hjärnskadorna, hjärnskakningen eller den krossade näsan som då blir följden, är de kortslutningar som vi sedan får dras med. Lerkockorna på våra stövlar är våra ofärdiga sidor, och man måste skura av dem grundligt först, innan man kan förvänta sig få träda in i "det allra heligaste" rena rummet.

För att bli en kärleksfull människa, vilket är inträdesbiljetten till paradiset, krävs ständig övning och finslipning av våra taggiga kanter i vardagens möten med våra medvarelser, vare sig de är djur, vänner eller fiender, och uppnås inte i någon lotusställning eller världsfrånvänd meditation.

Med vänlig hälsning

Marja S

Kundalini - Risker & Information
Sverige